Förra veckan hade jag ett litteraturseminarium i skolan. Jag hade (som alla andra i klassen) läst en bok. Vi fick en lista av böcker att välja mellan. Jag läste min bok och skrev ett referat för att sedan presentera det på seminariet. Jag hade även mycket att säga om några av de andra böckerna som mina klasskamrater hade läst. Om jag ska vara riktigt ärlig så vet jag inte helt säkert om jag förstod vad min bok handlade om, men jag chansade lite. Det brukar löna sig att låtsas veta vad man pratar om. Nu har vi för några dagar sedan fått tillbaka en bedömning på referatet och jag fick ändå ganska god respons. När jag läste bedömningen tänkte jag "jaha gjorde jag det? Tänkte jag så? Det visste jag inte". Att låta smart och vara smart är inte riktigt samma sak, men när min lärare inte märker skillnad börjar jag undra om jag inte är lite smart ändå. Eller jag kanske inte ska erkänna sånt här? Jag är jätte smart! Ja, just det, smart.
Fast jag ringde aldrig. Jäkla telefonfobi. Men jag tror att jag har löst det på annat håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad tänker du på?