Det var en gång och den var sandad

Jag vill inte påstå att jag kan mycket om politik, eller att jag är speciellt politiskt aktiv. Detta betyder inte att jag inte bryr mig om hur mitt land styrs eller vilka rättigheter jag har som medborgare, utan att jag egentligen inte tycker att politik är speciellt kul. Men det är viktigt att engagera sig om man vill förändra samhället och stå för det man tror på. Det hjälper inte att sitta hemma och klaga, gör något!

Just nu läser jag en kurs som heter kommunikation och social förändring. Idag hade vi en gästföreläsare som är före detta politisk flykting från Argentina om jag minns rätt. Hon hade suttit fängslad som politisk fånge där i fem år och när hon släpptes fri flyttade hon till Sverige. Detta var för närmare trettio år sedan. Efter det har hon jobbat med lite olika yrken. Hon berättade om en aktion i Nicaragua där de ville ha en bättre väg från San Juan de Limay ut till den stora vägen. Invånarna i Limay demonstrerade och använde sig av olika kommunikationsstrategier för att få vägen. Efter ett år fick de pengar av regeringen för att reparea vägen men som jag förstod det så ser den lika illa ut nu som innan reparationen.

Denna historia fick min att vilja engagera mig mer för att förbättra mitt samhälle. Det är kanske inte mycket, men jag  ger pengar till amnesty varje månad. Det känns som att jag behöver göra något mer. Gör ni något för att förändra folks tänkande eller göra er kommun bättre?

Tänk på att alla människor i grunden är lika värda

När jag var 16 år ville jag byta till min pappas efternamn. Min mamma tyckte det var en bra idé då det i framtiden skulle vara lättare för mig på arbetsmarknaden utan mitt finska efternamn. Visste ni att man kan byta mellan mammas och pappas efternamn bästa man vill innan man fyller 18?

Jag har tänkt på det här med jämställdhet och människors lika värde. Just nu håller jag och några klass kamrater på med ett projekt där vi ska göra en idé till en kommunikationsstrategi för en organisation. Vi valde att jobba med frågan rasism och förtyck. Är det inte ganska sjukt att i vissa länder får inte kvinnor gå ut utan manligt sällskap till exempel? Hennes son har mer makt än vad hon har. Eller att en utbildad läkare inte får praktisera på grund av sitt utländska namn?

I en undersökning som gjordes på svenska skolor under 90-talet sa majoriteten av eleverna med invandrarbakgrund att de kände sig diskriminerade av sina lärare. 41 % av lärarna höll med i påståendet, åtminstone till den del att det är svårt att undervisa barn från vissa kulturer då barnen har svårt att anpassa sig till det svenska samhället. Nu är det här närmare 20 år sedan, men jag tror fortfarande att det kan stämma till viss del fortfarande. Är det inte i skolåldern barn ska lära sig om människors lika värde? Är det då inte viktiga att lärare behandlar alla elever lika oavsett deras bakgrund?

Det är så lätt att säga "vad kan jag göra? Min lilla insats gör ingen skillnad". Om alla gör något blir det mycket till slut, om ingen gör något blir det ingenting. Du kan börja med att le mot någon på stan och jag lovar att den personen kommer att le mot någon annan, till slut ler hela staden.

Nu säger inte jag att jag är en perfekt medborgare utan fördomar. Det är mänskligt att ha fördomar och förutfattade meningar om andra människor, alla har det. Man behöver inte låta dessa ta över ens perception av världen. Var öppen för att lära dig nya saker om någon, eller något, som kan ändra din syn på saker och ting.

Låta smart eller faktiskt vara smart?

Förra veckan hade jag ett litteraturseminarium i skolan. Jag hade (som alla andra i klassen) läst en bok. Vi fick en lista av böcker att välja mellan. Jag läste min bok och skrev ett referat för att sedan presentera det på seminariet. Jag hade även mycket att säga om några av de andra böckerna som mina klasskamrater hade läst. Om jag ska vara riktigt ärlig så vet jag inte helt säkert om jag förstod vad min bok handlade om, men jag chansade lite. Det brukar löna sig att låtsas veta vad man pratar om. Nu har vi för några dagar sedan fått tillbaka en bedömning på referatet och jag fick ändå ganska god respons. När jag läste bedömningen tänkte jag "jaha gjorde jag det? Tänkte jag så? Det visste jag inte". Att låta smart och vara smart är inte riktigt samma sak, men när min lärare inte märker skillnad börjar jag undra om jag inte är lite smart ändå. Eller jag kanske inte ska erkänna sånt här? Jag är jätte smart! Ja, just det, smart. 

Fast jag ringde aldrig. Jäkla telefonfobi. Men jag tror att jag har löst det på annat håll. 

Nu är det vinter på riktigt!

Igår kväll/natt var det hagelstorm utanför mitt fönster. Jag tänkte att det var bäst att ta in overallen som hängde där ute på balkongen så att den inte skulle bli blöt. Den behövde vädras då den inte doftade speciellt gott och man får inte tvätta en studentoverall. Kan vara värt att nämna att ägaren till just denna overall (som inte är jag) har en väldigt väl använd studentoverall för någon som inte är student. Hon tycker bara att studentkulturen är kul antar jag. När ska du börja plugga så att du kan vara student på riktigt?

Åter till hagelstormen som jag egentligen tänkte skriva om. Hur mysigt är det inte att somna till regn som slår mot fönstret? Nu når inte regent mitt fönster speciellt ofta då jag har en balkong utanför, men hagel mot balkongräcket låter ganska likt. Det fick jag somna till igår kväll. Att få vakna och se snö ute på gatan är inte heller helt fel! Inte så mycket snö kanske, men lite är mer än inget.

Kattiga problem, det är inte lätt när det är svårt

Varför ska allt bli så komplicerat när man har katt? Jag vill (som de flesta andra) fira jul med min familj. Att min mor då bor ca 30 mil bort i Stockholm när jag bor i lilla Karlstad gör det inte lätt för en kattägare som mig. Kära mor vill absolut inte att kissen följer med hem över jul och nyår.
För ett år sedan kunde min snälla far ta hand om kissen över jul för dit är det inga problem att ta med henne. I år har pappa andra planer över jul och kan därför inte ta katten. Jag kan såklart inte förvänta mig att pappa ändrar sina planer för min skull och tar kissen.

Att inte kunna ta med katten till mamma innebär då att jag måste lösa det på något annat sätt och vara ifrån henne under de ca. två veckorna jag kommer att vara borta. Visst finns det kattpensionat i Värmland med, men inte lokalt i Karlstad verkar det som. Självklart är det inte gratis heller, det kan man inte förvänta sig och som fattig student räknas varje liten krona, är det då värt att låta. När jag nu har hittat ett pensionat som ser vettigt ut måste jag ringa och höra om det över huvud taget finns plats för min älsklig där (jag är ganska säker på att jag är lite sent ute). Jag måste även vaccinera kissen för att hon ska få bo där. Det innebär att jag måste ringa till djursjukhuset och boka en tid för vaccination innan jag lämnar kissen på pensionatet och hitta en tid mitt i plugget som passar. Det är inte lätt för en som absolut inte tycker om att ringa telefonsamtal. Det är inte lätt när det är svårt, men jag måste lösa detta, på något sätt. Imorgon ringer jag! 

Ibland behöver man fejka ett leende

Ibland undrar jag hur människor tänker, eller om människor tänker. Ganska ofta vet jag inte riktigt vad jag själv tänker eller hur de val jag gör i mitt liv påverkar min omvärld och min framtid. En del gånger har jag gjort val utan att ha tänkt på om det verkligen är vad jag vill eller utan att ens ha fattat att det är ett val. Ett viktigt val som påverkar min framtida lycka. Lycka är något man borde sträva efter i sitt liv eller hur? Jag brukar vara ganska bra på att följa mitt hjärta och göra det som känns rätt, men vissa gånger måste man tänka efter lite mer innan man gör ett val i sitt liv och inte bara gå på känslan. Man måste överväg hur det påverkar sig själv och sin omgivning. Nu säger jag inte att man ska tänka på alla andra före sig själv, människan är ändå egoistisk i sin natur. Det är en överlevnads-strategi. Tänk på din egen lycka först fast utan att kliva på andra människor. Om ens val är mer negativa för omvärlden än vad de är positiva för en själv bör man kanske överväga att göra ett annat val. 

Jag vet inte hur jag hamnade här, jag vet inte om jag vill vara här och jag vet inte om det är rätt. Någonstans på vägen gjorde jag ett dåligt val och nu vet jag inte hur jag ska fixa det. Hur skiljer man på bra och dåliga val när man väl står där vid vägkorsningen? Det är egentligen bara tiden som kan visa om man gick rätt. Nu har jag delat med mig av mina tankar, vad tycker ni? 

God förmiddag!

Idag tog jag en lite för lång sovmorgon och missade min tvätttid. Det är alltid lite av en utmaning att boka tvätttid klockan sju på morgonen, men tvättstugan är nästan aldrig bokad då. Jag orkade inte ta mig ur sängen så tidigt idag. Egentligen är jag ganska bortskämd som får sova till nio nästan varje morgon. Och jag kan inte direkt säga att jag är en morgonmänniska heller, inget fungerar för mig utan kaffe. Hur brukar ni börja er dag?

Nu ska jag snart iväg för att diskutera och komma med förslag på ett tygmärke till min studentförening KRAMA.

Vart är snön?

Jag älskar julen, vinter och snö, däremot tycker jag inte att kylan är så speciellt kul. För att vintern ska vara fin så får jag väl stå ut i några månader.

Igår var det den 4:e december, andra advent och Julmarknad i Mariebergsskogen. Världens bästa tillfälle att få den där mysiga julkänslan som jag inte har hittat än. Problemet var bara att det inte var någon snö ute. Hur får man julstämning utan snö? Jag köpte till och med brända mandlar, det blir inte mer julstämning än så (alternativt julöl, tyckte mitt sällskap) men det var fortfarande inte rätt. Jag väntade på de där snöflingorna som skulle falla ner från himlen, men icke! Varför ska jag behöva stå ut med kylan om den fina snön inte pryder marken? Jag saknar snön i decembermörkret! Hur firade ni andra advent?

Nu försöker vi igen!

Jag hade en gång en blogg, sen slutade jag med det. Nu har jag hört att några av er där ute vill läsa det jag har att skriva igen så nu gör vi ett nytt försök. Nu kan jag även blogga från telefonen, vilket inte fungerade lika smidigt med mitt förra bloggverktyg. Här kan ni alltså läsa om mitt liv som Universitetsstudent, kattägare och 20årig tjej. Släng gärna in en kommentar om ni har något att säga om mina inlägg.

Kram från mig och katten Noah!